-
Land
-
Sök
Land
Sök
Andreas arbetar på vår larmcentral i Malmö. Han blev ombedd att berätta hur det är att arbeta som larmoperatör samt om ett dramatiskt ärende han hanterade för några veckor sedan.
Jag heter Andreas och är 25 år. Jag har jobbat som larmoperatör på Careiums larmcentral i Sverige sedan 2020.
Att arbeta som larmoperatör är verkligen speciellt. När en omsorgstagare larmar får du möjligheten att positivt påverka hans eller hennes liv och en av de bästa sakerna är att få ta del av glädjen och tacksamheten från den man hjälpt. För många människor är vi den enda trygga punkt de har, och många uppskattar verkligen att vi finns – för dem är vi vardagshjältar.
2021 påbörjade jag min nya roll som skiftledare. Det är jag och mina skiftledarkollegor som ser till att allt flyter på inne på larmcentralen, från planering av raster till att dela ut uppgifter och delegera och omdirigera verksamheten beroende på hur stor arbetsbördan är. Jag finns också till hands för att svara på frågor och agerar ofta problemlösare i en miljö som ständigt förändras och utvecklas.
Jag är också involverad i teambuilding och bidrar till att utbilda nya larmoperatörer samt hjälper även våra andra operatörer att hantera och lösa eventuella problem inom arbetslaget. Som skiftledare ansvarar man tillsammans med sin chef för vidareutveckling av ens team. Jag stortrivs eftersom jag får fortsätta arbeta som larmoperatör och samtidigt ansvara för driften, så jag rekommenderar alla som får chansen att arbeta som skiftledare att ta den.
Förutom att beskriva mitt jobb så skulle jag vilja berätta om ett dramatiskt ärende jag hanterade för några veckor sedan. Vi har en GPS-klocka som heter Careium 480. Via den kan vi följa användaren om han eller hon skulle vandra iväg från sitt boende eller inte hitta hem. Vanligtvis hittas omsorgstagaren snabbt, men just i det här fallet var det inte så.
Jag fick larmet sent på kvällen precis innan jag skulle gå hem för dagen. En person från hemtjänsten hörde av sig och var helt desperat då hen inte kunde hitta en kvinna som vanligtvis låg till sängs på kvällen. GPS-klockan som omsorgstagaren bar visade omedelbart att hon befann sig långt från sitt hem i ett naturreservat invid en sjö. Hemtjänstpersonalen tog sig till den ungefärliga platsen, men problemet var att det inte fanns några landmärken att följa. Personalen var helt desperat eftersom klockan var nästan 22.00, det var mörkt ute och temperaturen var nära noll.
Jag guidade personalen längs den väg jag såg att kvinnan befann sig på. Vid det här laget hade hon börjat cirkulera runt sjön. Som larmoperatör är jag involverad från början till slut för att säkerställa att omsorgstagaren hittas men också för att kunna lugna personalen. Mot slutet av samtalet blev det tufft – personalens mobiltelefon hade nästan slut på batteri, och plötsligt försvann personen jag pratade med från samtalet och det blev helt tyst. Men så hörde jag ett högt skrik, en blandning av glädje och rädsla, och förstod direkt att vi äntligen hade hittat kvinnan välbehållen.
Innan samtalet avslutades fick jag ett stort tack och kände enorm lättnad. Jag har funderat över vad som skulle ha hänt om omsorgstagaren inte hade haft på sig sin GPS-klocka? Det är den här typen av tjänster vi erbjuder, som många kanske inte känner till, men som gör så otroligt mycket för både omsorgstagare och anhöriga. Det får dem att känna sig trygga i sina hem tack vare den extra säkerhet som vi kan erbjuda.
